Beppe Wolgers (text) / Olle Adolphson (musik)
Okända djur
|C Ebdim |Dm7 G7 |C Ebdim |Dm7 G7
1. På de första löv som singlar sitter smådjur och det hörs ett evigt fnitter
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
De håller fast i lövens kanter i vindens kast och de flesta är tanter.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Men annars skulle löven inte gunga. De fnittrar mycket men kan inte sjunga.
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
De håller fast i lövens kanter i vindens kast och de flesta är tanter.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Men annars skulle löven inte gunga. De fnittrar mycket men kan inte sjunga.
2. När det våta regnet faller hoppar smådjur upp på alla vattendroppar.
De sticker hål på dropparnas hinna och säger skål och blir småningom stinna.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Men annars skulle regnet inte plaska. De heter Pluver, kommer från Alaska.
De sticker hål på dropparnas hinna och säger skål och blir småningom stinna.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Men annars skulle regnet inte plaska. De heter Pluver, kommer från Alaska.
|F D7 |Gm C7 |F D7 |Gm C7
Refr. Du tror inte på det här, eller hur? Men visan handlar om okända djur.
|F D |Gm C7 |F C |G7 C
Många är långa och svåra att fånga, många syns inte men finns ändå!
|Am7-5 D7 |Gm C7 |Am7-5 D7 |Gm C7
Många är gula och fula och gröna och sköna och röda eller blå.
|F C |F7 Bb |F/A Gm7 |Gb7 Gb7 F G7
Många är stora som hus eller så men de flesta är små, mycket små, mycket små!
|F D |Gm C7 |F C |G7 C
Många är långa och svåra att fånga, många syns inte men finns ändå!
|Am7-5 D7 |Gm C7 |Am7-5 D7 |Gm C7
Många är gula och fula och gröna och sköna och röda eller blå.
|F C |F7 Bb |F/A Gm7 |Gb7 Gb7 F G7
Många är stora som hus eller så men de flesta är små, mycket små, mycket små!
|C Ebdim |Dm7 G7 |C Ebdim |Dm7 G7
3. I det första snöfallet tror alla att det bara flingor är som falla
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
men det är fel för var tusende flinga är djuret Silf, fast på det tror väl inga.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Men småningom blir alla Silfer slöa och i Mars, sådär, så börjar det att töa.
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
men det är fel för var tusende flinga är djuret Silf, fast på det tror väl inga.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Men småningom blir alla Silfer slöa och i Mars, sådär, så börjar det att töa.
4. Om du tappar vanten uti skogen så såg du säkert aldrig vem som tog 'en.
Ett litet djur bygger bo in i tummen. I ur och skur bor han där, heter Lummen.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Och Lummen äter snart upp hela vanten. Blir utan bostad sen fram på vårkanten.
Ett litet djur bygger bo in i tummen. I ur och skur bor han där, heter Lummen.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Och Lummen äter snart upp hela vanten. Blir utan bostad sen fram på vårkanten.
|C Ebdim |Dm7 G7 |C Ebdim |Dm7 G7
5. Det största djur som finns får väldig brådska var gång det drar ihop sig till åska.
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
Han säger "Åhh" och äter allt muller och därför så blir det mindre buller.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Och därför finns det blixtar utan muller och djuret heter Huller-om-Buller.
|E7 |Am |D7 |G7 F#dim G7 G7
Han säger "Åhh" och äter allt muller och därför så blir det mindre buller.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C G7
Och därför finns det blixtar utan muller och djuret heter Huller-om-Buller.
6. Det minsta djur som funnits var så litet, så magert och så tunt och ruskigt slitet.
Det var en Fnill som var så svår att finna att en bacill kunde be den försvinna.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Han var så liten att hans huvud värkte men glad ändå om någon honom märkte.
Det var en Fnill som var så svår att finna att en bacill kunde be den försvinna.
|C F |Em7 A7 |D7 G7 |C C7
Han var så liten att hans huvud värkte men glad ändå om någon honom märkte.
Refr.
Beppe Wolgers (text) / Olle Adolphson (musik)